Skitdag

Idag har jag haft en riktig skitdag.
Krokens kamprulle är försvunnen, jag har mensvärk, magknip, är aptrött, har inte hunnit med det jag ville före jobbet osv.

Och på jobbet då, först fick jag höra av en kollega att chefen var missnöjd med gårdagens arbetsinsats, sedan lockade en kund på mig som om jag vore en katt (ksss ksss ksss), och en annan visslade på mig som man visslar på en hund. När hundvisslingen följs av ett "har ni ingen salladsbar?! Det är det värsta jag hört!!" vill jag bara gratulera till 60 år utan en motgång värre än att en butik inte har en salladsbar. Måste vara ett härligt liv han haft, gubbjäveln.

Men NU, nu går dokumentären Barn med tourettes på TV4, och det är jävligt uppmuntrande!
Jag fattar att det är ett handikapp, att det är skitjobbigt för de som är drabbade osv., men den ena pojken (11 år kanske?) som är med har så hysteriskt roliga tics! 

På ett café: "They put sperm in my coffee!" och lassar glatt in en sked grädde i munnen.
I en klädbutik ursäktar mamman pojken och förklarar för expediterna att han har tourettes. Pojken säger "Would be scary if he just decided to kill us all, wouldn't it?" och "Do we get a 15% discount because I'm a freak?"
Hemma i soffan: "Noooo, Jimmy Savile's got my leg!" och hasar ner från soffan som om någon drar honom i benet. Skriker sedan "pedophile cat!" efter familjens katt.
Ute på stan passerar ett gäng lite äldre pojkar: "I'll sort the faggots out!"