Förra veckan köpte jag Max Factors nya mascara. Eller "Eye Brightening Tonal Black Volumising Mascara" som den väl egentligen heter.
Så här beskrivs den på eleven.se:
"Tonade svarta volym-mascaror som lyfter fram och intensifierar din naturliga ögonfärg! Inslaget av de ljusreflekterande pigmenten ger effekt i det översta skiktet av mascaran genom att fånga upp ljusstrålar på väg mot ögat, spegla dessa, och därigenom tillföra ytterligare lyster och färg. De färgade mikropigmenten lyfter fram din naturliga ögonfärg och lätt förstärker den.
Mascarans patenterade ifX-borste omsluter dina ögonfransar och ger en jämn och definierad volym."
När jag köpte den frågade jag tjejen på Kicks om den var bra, och hon svarade att borsten var bra och att den inte klumpade.
Hon hade rätt. Det är en helt okej mascara, den klumpar och kladdar inte, den sitter bra och borsten är trevlig (men stenhård, man ska INTE peta sig i ögonen med den här).
Men själva grejen skulle ju vara att den framhäver ögonfärgen, och det tycker jag inte alls att den gör (uppenbarligen inte Kickstjejen heller). Den ser liiite lite glittrig ut, men den är snarare grå än svart, så om något skulle jag säga att den är MINDRE effektfull än en vanlig svart volymmascara. Men jag gillar den ändå faktiskt. Bra pris också.
På min Facebook-logg poppade det upp en bild från Starbucks. "Oh summer... Thanks for the memories."
Då slog det mig hur dålig jag är på att skapa minnen.
Livet går väl lite grann ut på att ägna sig åt saker värda att minnas, eller som Mads Mikkelsen säger i Fritidsresors reklam "Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna man minns."
(ja, jag citerade just en av årets mest irriterande reklamer i ett någorlunda seriöst sammanhang. Ha!)
Missförstå mig rätt, jag har det jävligt bra.
Jag har en fantastisk sambo, en underbar hund, ett helt okej jobb, inga skulder (förutom CSN) och inga svurna dödsfiender.
Men jag är så dålig på att GÖRA saker! Forsränning, hoppa fallskärm, fjällvandring, caving, blablabla. Det finns ju massor av häftiga aktiviteter!
Eller varför inte gocarting, paintball eller klättra på nån klättervägg?
Jag vet varför inte. För att jag är en förbannat lat människa som trivs alldeles för bra i soffan. Let's be honest: Forsränning är svinfarligt, fallskärm skulle antagligen ge mig dödsångest, fjällvandring är rått och kallt, och caving är säkert både farligt och jobbigt att organisera.
Det finns en parodi på den där Fritidsresorreklamen, den slutar: "Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du sover minst." Det ligger nåt i det. Men liiiite bättre ska jag försöka bli.
Jaha, så har det hänt... Jag har -mot min vilja- fått Facebook Timeline. Faaaan. Nu har jag 3 dagar på mig att hitta på en spektakulär bakgrundsbild som speglar min fantastiska person.
Plättlätt kan man tänka sig.
Idag har jag på mig min OnePiece för första gången sen i vintras. Sjukt mysigt (och fult).
Jag är ledig en enda jävla dag, nu ska här drickas kaffe, läsas böcker, slösurfas och ätas glass! Hurra!
Ja, och så ska jag planera veckans mat, gå en långis med Kroken, tvätta, städa och gå på bio med Pontus.
Imorgon är det jobb 7-18, efter det någon typ av bröllopsfest jag antagligen inte har nån outfit till. Känns rätt ovärt att gå på fest efter en så lång arbetsdag, speciellt när man ska upp och jobba på söndagen också. Röv.
Alltså hur blir det så här? Inlägget började med att jag var glad över att vara ledig, men på bara ett par sekunder låter jag som en gammal bitterfitta. Skrämmande att det kommer så naturligt.
Bloggdesignsproblem igen. Idag ändrade jag till "dynamiska vyer", och sen fick jag sitta en hel evighet för att komma på hur i helvete jag kommer åt att skriva inlägg i min egen jävla blogg. SKA DET VARA SÅ HÄR?
"Visa blogg", och då försvann alla redigeringsmöjligheter. Jag är ju för dum för det här, jag borde bara använda papper och penna (blyerts, så jag kan sudda).
Men vänta nu... När jag klickade fram bloggen nu finns en liten pensymbol och ett litet hus, de fanns inte där innan. Bra, då är det inte bara jag som är dum i huvudet.
