Sååå irriterad

Guuud, jag är på så dåligt humör idag!
Fattar inte varför.

Helgen går i medelålderns tecken:
Alternativ 1: Sällskapsspel med två par.
Alternativ 2: Sopranos hos Pontus.
Alternativ 3: Badkaret och en god bok.

Det är väl inga större fel med alternativen, men jag ville göra något mer aktivt. 

Önskar att jag i alla fall hade ett snabbt fordon så jag kunde få en adrenalinkick. Men nej.

Jag hade tänkt åka till Västerås och byta mina leggings, men jag skiter i det. Risken finns att jag bara klickar och börjar ha ihjäl människor. Eller nej, så illa är det kanske inte... Jag vill gärna tro att jag har någon slags spärr.
Däremot skulle jag GARANTERAT sitta och vråla könsord i bilen, folk är alltid alltid alltid i vägen. Klarar man inte av att köra fortare än 50 för att det snöar lite så kan man gott ta bussen.

Jag går runt och plockar och städar nu, och Kroken följer mig som en skugga. Hon vet att jag är irriterad, men hon fattar inte att hon gör saken värre när hon alltid placerar sig en millimeter ifrån och bara stirrar på mig.
Stackars Krok... Idag ska jag köra ordentligt med tepåsesök och nåt aptrist lydnadsrelaterat. Trötta ut det lilla livet.

Jag gjorde en spektakulär vurpa i förrgår.
Kroken jagade mig och fick in en låg tackling. Jag flög upp i luften och landade på övre delen av ryggen. Tappade andan och lät som en säl (och vred mig som en mask) en stund.
Jag lyckades kasta kopplet i fallet, och sen var det bara borta...
Jag letade som fan, och fattar inte hur fan det kunde försvinna! Det var plogat så det var vara nån millimeter snö, och kopplet är ju svart.

När vi gick ut igen flera timmar senare låg kopplet där. Fullt synligt.
Jag vet att jag inte slog i huvudet (jag har ingen bula), men undrar om jag fick en liten stroke eller nåt.

Jag slog armbågen också, så den är nästan svart.
Och så sträckte jag nackmusklerna, ända från framsidan av halsen.